återbesök på sjukhuset
Idag har jag gjort väldigt mycket !
Klockan två skulle jag till ett möte i skolan med min fader, vi gick igenom hur jag skulle göra med framtiden, ( jag ska börja jobba och gå i skolan , men bara några kurser som jag valt helt själv)
Sen halv fyra skulle jag till sjukhuset för ett återbesök efter aborten, och graviditetstestet var neg! ( som tur var..) Och jag satte in en pstav JÄVLAR VA ONT DET GJORDE , eller bedövningssprutan gjorde ont, riktigt ont. Men nu har jag ett bandage runt om armen för att det inte ska bli så mycket blåmärke , men efter bara någon timme efter var det jätte blått!
Sen åkte jag och mamma & handlade, sen träffade jag min älskling som skulle äta och sen skulle han åka och träna.. tråkigt :(
sen träffade jag en vän, som behövde prata, då hennes pojkvän/kk ska ut i krig i december 2011, jag förstår inte varför man ska göra nått sånt, visst det är jätte modigt , men det är också själviskt, jag kan inte riktigt sätta fingret på hur det är! Sen träffade jag en annan vän, som också var jätte ledsen och behövde prata. ( alla är så pratglada idag ) sen ringde älskling mig :) snart har jag tretton månader med honom, känns helt underbart!
Men jag har en fråga till dom få läsare som jag faktiskt har, är det någon utav er som har gått igenom en abort eller är gravid och funderar på abort?
Jag har aldrig varit gravid så nej till båda haha, emn om jag skulle bli så skulle jag nog inte klara av att göra abort!
jag tycker det är bra att nån har en sådanhär blogg där du skriver om djupa saker. :)
jag gjorde en abort i januari året innan min lilla son föddes. men jag tror inte jag skulle klara av det igen.... förutsättningarna är många för att man ska kunna ta hand om ett barn och det är viktigt att man väljer rätt...men jag tror aldrig man kan vara 100% säker på vad som är rätt....jag vet inte om det var fel att göra aborten men samtidigt vet jag att jag inte hade kunnat ge de barnnet vad det förtjänade, dessutom hade jag ju aldrig fått jamie!
Ville bara säga att du är jävligt stark!
När jag fick missfall mådde jag precis som du, skit.
Ältade och tänkte på det hela tiden. Tänk om..?
Men som sagt du är oerhört stark! Bara det jag ville ha sagt :)
Jag gick igenom en abort för ett år sedan. Min dåvarande pojkvän brydde sig inte alls om hur jag mådde eller vad jag ville. Såhär i efterhand är jag glad för att att jag gjorde abort, för vill verkligen ha barn med honom. Men samtidigt är jag ledsen för jag vet att jag hade klarat det själv och jag vet att jag hade varit en bra mamma...
Det gör ont...
Jag gjorde en abort efter mycket om och men den 13 september iår. Då var jag i vecka 12+2. jag och min pojkvän hade egentligen bestämt oss för att vi skulle fixa det tilsammans, han är 21 och har fast jobb men jag var bara 18 och går sista året. Var tom på en inskrivning på mvc men en morgon vaknade jag upp och magkänslan sa att det här är inte vad jag vill. Jag vill gå ur skolan, ta studenten och allt vad det innebär men framförallt skaffa mig en ordentlig utbildning och ett jobb innan jag skaffar barn. Jag kände mig inte redo och det kändes inte rättvist mot mitt barn. Min kille stöttade mig hela vägen men blev ledsen över mitt beslut. Det var det svåraste valet jag gjort och det fälldes många tårar. Idag mår jag förvånansvärt bra och känner att mitt val var rätt trots att jag ville ha mitt barn. Det blev bäst så helt enkelt. Det var min historia det. Kram på dig!
