fel val...
vad fan ska det vara bra för att må dåligt?
när jag tänker, det var både bra och dåligt med aborten. men jag ångrar den otroligt mycket.
Det dåliga med om jag skulle behålla barnet, hur skulle det gå för mig och H då? Vi har varit tillsammans i 14 månader, skulle vi klara det? det krashar ju för dem flesta när unga får barn och är tillsammans. Jag vill inte riskera någonting så otrlogt jävla bra, som jag har med min fina pojkvän. vi har tänkt att förlova oss på nyår, hur kul är inte det då?
Men sen, om jag tänker dom bra sakerna med om jag skulle behållt det. jag har inga kompisar , inte överhuvetaget, jag har en som jag träffar lite ibland. Jag hänger efter några i klassen som en jävla svans, och JAG HATAR DET. varför ska det vara så för? Jag skulle älska mitt barn, jag ska aldrig lämna det, jag skulle aldrig svika det på det sättet som jag har blivit sviken. aldrig. den ända jag kan prata med, det är H. Men förstår han allting jag pratar om, nej det klart han inte gör. Han tycker det är jätte synd att jag inte har några kompisar, och han känner sig skyldig om han inte är med mig, för att jag är så ensam. skulle jag få det barnet som jag hade i min mage, som hade börjat bli jätte svullen. jag vaknade på morgonen och magen var så svullen att det var jätte obehagligt att ligga på det. men jag skulle aldrig mera kunna känna mig ensam, för jag skulle ha någon i mig i 9 månader, och sen resten av mitt liv. Hur härlig känsla är ite det då?
Jag har alltid varit tjejen som har haft massamassa kompisar, jag har festat riktigt mycket, jag har haft killar som hängt efter mig. Nu är jag tjejen, med problem. jag är problem tjejen. för någonstans gick allting fel, och det kommer jag få leva med i hela mitt liv.
det är fel att tänka så som jag tänker, men fyfan va jobbigt livet är. jag ville ha barnet, jag vill ha någon som älskar mig, som tycker om mig, jag har H , han är det finaste i mitt liv och jag vill vara med honom i hela mitt liv. jag vet inte hur jag ska skriva det.
aborten var fel val helt enkelt
när jag tänker, det var både bra och dåligt med aborten. men jag ångrar den otroligt mycket.
Det dåliga med om jag skulle behålla barnet, hur skulle det gå för mig och H då? Vi har varit tillsammans i 14 månader, skulle vi klara det? det krashar ju för dem flesta när unga får barn och är tillsammans. Jag vill inte riskera någonting så otrlogt jävla bra, som jag har med min fina pojkvän. vi har tänkt att förlova oss på nyår, hur kul är inte det då?
Men sen, om jag tänker dom bra sakerna med om jag skulle behållt det. jag har inga kompisar , inte överhuvetaget, jag har en som jag träffar lite ibland. Jag hänger efter några i klassen som en jävla svans, och JAG HATAR DET. varför ska det vara så för? Jag skulle älska mitt barn, jag ska aldrig lämna det, jag skulle aldrig svika det på det sättet som jag har blivit sviken. aldrig. den ända jag kan prata med, det är H. Men förstår han allting jag pratar om, nej det klart han inte gör. Han tycker det är jätte synd att jag inte har några kompisar, och han känner sig skyldig om han inte är med mig, för att jag är så ensam. skulle jag få det barnet som jag hade i min mage, som hade börjat bli jätte svullen. jag vaknade på morgonen och magen var så svullen att det var jätte obehagligt att ligga på det. men jag skulle aldrig mera kunna känna mig ensam, för jag skulle ha någon i mig i 9 månader, och sen resten av mitt liv. Hur härlig känsla är ite det då?
Jag har alltid varit tjejen som har haft massamassa kompisar, jag har festat riktigt mycket, jag har haft killar som hängt efter mig. Nu är jag tjejen, med problem. jag är problem tjejen. för någonstans gick allting fel, och det kommer jag få leva med i hela mitt liv.
det är fel att tänka så som jag tänker, men fyfan va jobbigt livet är. jag ville ha barnet, jag vill ha någon som älskar mig, som tycker om mig, jag har H , han är det finaste i mitt liv och jag vill vara med honom i hela mitt liv. jag vet inte hur jag ska skriva det.
aborten var fel val helt enkelt
Kommentarer
Postat av: Emelie - 18 år och ensamstående mamma till Wilma
vart bor du någonstans? :)
svar: Nej jag har inte så många gravidkompisar. Jag vet att hon har en blogg men hon har inte skrivit i den på flera månader. :)
Puss!
Postat av: Viola, 21årig tvåbarnsmamma
Förstår att det känns jobbigt, men klandra inte dig själv. Du har hela livet på dig och det bästa för både barnet och en själv är om man ger sig själv lite tid först (haha ska jag säga, jag fick barn när jag var 19, jag älskar dom över allt annat men ibland önskar jag att jag väntat ett tag och ordnat med det praktiska först)
Trackback
