alisonn

idag skulle jag vara i vecka femton och det ksulle se ut såhär i min mage. jag skulle nästan vara i hälften utav min graviditet. fan.. varför ska jag ens tänka på vilken vecka jag skulle vara i, eller om det var en flicka eller pojke. jag fattar inte.. kan jag inte bara släppa det
hur har ni känt?

Namn kommer jag inte nämna vad jag heter, kanske några redan har fattat det. ( jag vet inte.. ) Jag är 18 år o
jag bor hemma med min familj, med en mamma & en pappa och 2 små syskon på 12 & 16 år.
Jag har en pojkvän sen 13 månader tillbaka som jag älskar stort! Min mamma har alkoholproblem och har sjukdommen ms - Multipel skleros, den träffade mig inte så hårt då vi fick reda på det , hon tar bromsmedicin för det och då känns det inte lika illa. Varför vet jag verkligen inte. Det här med alkoholen känns förjävligt, jag förstår inte hur man kan vara så självisk, att man låter se sina barn och sin man se på när man dricker sig full. Det har dock blivit mycket bättre. någonting som nöter in i mitt huvud, det hände när jag var 12-13 år, jag vet inte hur gammal jag var precis, men vi hade varit hos min mammas kompisar. fulla blev dom, men vilka blir inte fulla när dom får lite roligt sällskap? MEN DET BEHÖVER JU INTE VARA ÖVERDRIVET! När vi tog taxin hem, deckade min mamma på min axel, hon kunde knappt gå in till dörren, när vi väl kom in skulle hon gå och lägga sig, hela min familj låg då på övervåningen, jag låg och halvsov i rummet brevid när jag vaknade till av att någon trillade in i skåpet vi har i hörnet med fina saker som är värda flera tusen hon sprang till toaletten , jag var med henne, jag tog hand om henne, jag sprang och hämtade hink och ställde jämte sängen, jag hämtade vatten, jag satt brevid henne när hon spydde som en jävla kossa. VARFÖR SKA EN JÄVLA 12 ÅRING BEHÖVA TA HAND OM EN NÄSTAN 40ÅRIG KVINNA? klockan sex på morgonen kunde jag gå och lägga mig igen, jag var dödstrött. dagen efter fick jag inget tack, jag fick ingenting som visade att det betydde för henne att jag hade tagit hand om min mamma för att hon hade drukit sig för full. som en kniv i hjärtat. och det känns fortfarande inte. Jag skrika och säger att hon har problem, att hon är precis som morfar. HON FATTADE INGENTING.
den dagen jag sa att hon kommer förlora alla, blev det bättre. Betyder det att hon älskar oss, att hon inte vill bli en ensam alkolistkärring med förtidsrynkor i ansiktet , med rökröst?
kanske, jag vet inte.
Jag började skolka i skolan redan på lågstadiet, det fortsatte i 7-9, i 8an hade jag 60 poäng och jag hängde med den coola tjejen. Jag tog min första cigg, men jag fortsatte inte röka jag ville bara smaka. Var det gott överhuvetaget? Nej, det klart att inte rök är gott, men ändå rökte jag i hela två år och äntligen har jag slutat. Pågrund av det lilla miraklet som jag hade i min mage, det lillalillalilla hjälpte mig att sluta röka, det lillalilla hjälpte mig att inse att livet är ingenting om man inte har någonting att leva för, visst är det så, håller ingen med mig om det?
Mitt skolkade slutade i nian, jag sa att JAG SKA FANIMIG SATSA ALLT JAG HAR NU, JAG SKA KÄMPA OCH GÖRA ALLA STOLTA VILKET JAG INTE HAR GJORT PÅ FLERA ÅR. jag lyckades, fy fan va det kändes skönt. jag slutade nian med 50% med procent mer ( tror jag det blir ) 120 poäng, fy helvete vad jag är bra!
2008 började jag inte skolan, jag bestämde mig för att jag vill ta en paus från detta eländet. Jag började jobba på en förskola med åldern 2-4. barnen älskade mig, jag älskade dom. jag fick vara ute varje dag och då kom jag på någonting nytt som jag älskar, jag älskar att vara ute! när jag slutade den sommaren, jag gick hem och grät, det kändes inte alls bra att sluta på ett ställa som jag verkligen tyckte om. Hösten 2009 försökte jag med skolan igen , jag kom in på omvårdnad, fick kompisar och slutade efter en månad, och några månader efter jobbade jag på en förskola, IGEN. denna gången hade jag åldern 1-3 och den var ENU bättre. hur kunde någonting att vara mycket bättre än det andra stället, stället 2009 , nej det var inte bättre. Men det var en roligare ålder, jag trivdes jätte mycket med barnen , och barnen trivdes bra med mig, jag fick alltid bra respons från personalen.
samtidigt som jag jobbade där, så gickjag till IV-f en gång i veckan. Jag läste svenska , matte engelska. inget seriöst, bara väldigt mycket spring hit och dit i onödan, jag sket i det fullstädningt. varför ska jag åka buss i 20 minuter och vara i skolan en kvart och sen åka 20 minuter till hem? nej, det var ingenting för mig.
den 17 september 2010 hade jag så jäkla ont i min rygg och min mens var över en vecka sen. Vart fan var min mens? jag gick ju på ppiller lite dådå, jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli gravid på det. men tydligen, för det var ett plus på stickan. jag fick panik, vad fan skulle jag göra? jag skrek så jävla högt att hela gatan skulle höra, mamma kom springades och såg att jag var gravid. jag hann knappt reagera, jag hann inte kissa klart på stickan ju, PLUSSET KOM SÅ JÄVLA SNABBT! plusset kom lika snabbt som min chock gjorde. Jag bad min pappa ringa min pojkvän då dom har en väldigt bra kontakt och H stannade hela helgen. han tog det så jäkla bra, vi skulle klara oss igenom detta också. han höll om mig, han kramade mig, han sa att han älskade mig. han följde med mig till kuratorn, han följde med mig och min mamma till aborten, var med oss hela dagen på sjukhuset, han låg och höll om mig när jag hade tagit alla tabletterna. han höll min hand medans vi gick ner och åt, fattar ni att jag älskar den mannen?
så den 6 oktober var vi på sjukhuset och vi klarade oss igenom enu en svår svacka.
jag var i vecka 7+5.
Och imorn har vi 13 hela månader tillsammans, jag vill vara med han föralltid.
Nu, går jag på linjen omvårdnad, ( detta året också ja ) jag läser bara vissa lektioner t.ex. idrott och medicinskgrundkurs. Går egentligen datan också, men så jakla svårt. och det är meningen att jag ska börja jobba igen. Livet känns så jävla underbart, faktiskt.
En jävligt lång berättelse, och jag vet inte ens om jag fick med mig allting.. Kanske kommer på nått nytt, men har ni frågor, VARSEGODA!